we only came to kick some ass

Jag hatar nerskruvad, dov musik. I don't see the point of it. Jag och den on the other hand skulle säkert bli ett fint par. För det är precis så jag känner mig just nu. Jag är inte jag fullt ut. Det saknas något, någon, några och det är väll så jävla självklart, ja. Men jag klagar INTE, jag gör inte det. Jag kan leva såhär utan att ha det som jag inte ens kunde föreställa mig att sakna såhär mycket i 93 dagar, ja.

Mina ord spottas inte alltid, snarare sällan, ut på rätt sätt och hade detta varit 3 år sedan hade jag antagligen tagit alla mina ramblings på engelska.
Det hade gett mer avstånd, avstånd som på den tiden var mer eller mindre livsviktigt. Avstånd jag skulle kunna döda för att inte ha just nu.

Det är överflöd av ironi och på tok för lite allvar i atmosfären och det gör mig irriterad at times.. Kalla mig tråkig, hell, I couldn't care less. Sofias fina välengagerade diarium fick mig iallafall på skriva-my-guts-out humör and so that's exacly what I'm gonna do.

Folk frågar mig vad jag gör här, vad syftet är. Truth is, I don't know. Nöjesresa? Plugg? I'd say both.. Tror du att jag pressar på beachen dag ut och dag in är det säkerligen a bigfat missuppfattning.
Att jag skulle nörda framför datorn hela dagarna, likaså.
Hey, jag är 6 timmar före hela Sverige i tiden, som att jag inte skulle hinna med viktigare saker innan ni ens börjat era dagar? There is actually a life here. Även om jag också råkar sova till 2 ibland.

Ingen dag är densamma här och vi gör nog lite som vi vill då det gäller det mesta. Plugg varje dag? Nej. Plugg några gånger i veckan? Sure. Annars skulle jag lika gärna kunnat varit hemma istället, right?

Folks fördomar upphör aldrig att förvåna mig och ibland känns det som att jag enligt andra "borde ha" skuldkänslor för att jag är i ett varmt och soligt land
medans ni får handskas med vinterdepp och kyla som jag INTE ALLS kommer att ta del av då jag kommer hem? Eller?
(Även om jag kommer kunna leva på den här upplevelsen en lång tid framåt..)
Och jag är less på att folk säger att jag inte ska klaga. Jag klagar INTE. Please.. Förtjänar jag att vara här? Kanske inte. Är jag olojal mot mina vänner? Det känner jag inget utav.. Världen är stor och jag har alltid velat se den. This is my once in a lifetime opportunity. Nu är jag här och Thailand är fucking amazing. Jag får helt nya perspektiv och kontrasterna är enorma. Varje dag är ett äventyr. Vi bor 9 pers i en villa med fyra rum. Thaivardagen har nyss börjat och det börjar kännas som hemma, but not even close..

Det finns miljarder andra saker som bara väntar på att bli sagda. Men jag skiter i det. Pga someones.. Det är inte värt att förstöra. It shouldn't get to your brains. Det behöver inte spekuleras i.. Det bara är. Än så länge.

Det är tillåtet att sakna, det är tillåtet att känna, jag lär mig läxor helatiden, vädret är skit, det är mörkt nu och snart ska jag ner på Seven Eleven med lillebror och handla åt mamma..
I must be emo. To be continued, eller inte..